Ringorm är en svampinfektion som kan påverka både djur och människor. Trots sitt namn är ringorm inte orsakad av en mask, utan av en typ av svamp.
Infektionen är känd för att orsaka fjällande fläckar på huden, som oftast är ringformade.
Djur, inklusive katter, kan få denna sjukdom genom direktkontakt med en infekterad individ eller genom kontakt med föremål eller ytor som har varit i kontakt med en infekterad.
Det är viktigt för kattägare att vara medvetna om denna sjukdom, särskilt eftersom den kan överföras till människor.
Vid misstanke om ringorm bör man omedelbart rådfråga en veterinär för att fastställa diagnosen och påbörja den lämpligaste behandlingen.
Vill du köpa något i vår butik? Använd koden "SVEA10" i kassan och få 10% rabatt på din beställning!
Möjliga orsaker till att katten får ringorm
Ringorm hos katter är en svampinfektion som orsakas av dermatofyter. Här är några möjliga orsaker till varför katter kan dra på sig denna sjukdom:
Direktkontakt med infekterade djur: En katt kan få ringorm genom att komma i direktkontakt med ett annat djur som bär på svampen, oavsett om det är en annan katt, en hund eller något annat husdjur.
Indirekt kontakt: Katter kan även få ringorm genom att röra vid eller ligga på föremål som en infekterad katt har haft kontakt med. Detta kan inkludera borstar, sängkläder eller kläder.
Infekterad miljö: Dermatofyter kan överleva i miljön under en längre tid. Om en katt vistas i en miljö där en infekterad katt tidigare har varit, kan den lätt få ringorm.
Fuktiga förhållanden: Fuktiga miljöer kan främja tillväxten av svampar, vilket kan öka risken för att katten blir infekterad.
Nedsatt immunförsvar: Katter med ett svagt immunsystem, som unga kattungar, äldre katter eller de som lider av andra sjukdomar, är mer mottagliga för att få ringorm.
Det är viktigt för kattägare att vara medvetna om dessa riskfaktorer och att regelbundet kontrollera sina katter för tecken på ringorm, särskilt om de har haft kontakt med andra djur eller vistas i riskmiljöer.
Ringorm katt symtom
Här är några av de vanligaste symtomen kattägare kan observera:
Skalliga fläckar: Det mest karakteristiska tecknet på ringorm är skalliga fläckar, oftast med fjällande kanter. Dessa fläckar kan börja som små områden och sedan växa i storlek.
Rödhet och inflammation: Infekterade områden kan bli röda och inflammerade, särskilt om katten kliar eller slickar på dem.
Fjällande hud: Ofta följer fjällning kring de skalliga fläckarna, och ibland kan hela kroppen vara drabbad.
Sprucken hud: I svårare fall kan huden bli så torr och inflammerad att den spricker.
Förändring av klofärg och -struktur: Ringorm kan ibland påverka katternas klor, vilket leder till missfärgning eller sprickbildning.
Oregelbunden pälsförlust: Katten kan ha oregelbundna områden med håravfall.
Klåda: Även om alla katter med ringorm inte upplever klåda, kan vissa finna det obehagligt och klia sig frekvent.
Eftersom ringorm kan likna andra hudåkommor, är det viktigt att kattägare konsulterar en veterinär vid misstanke om ringorm. Veterinären kan ställa en korrekt diagnos och rekommendera lämplig behandling.
Ringorm katt behandling
Det finns olika sätt att behandla ringorm, och valet av behandling kan bero på svårighetsgraden av infektionen och kattens allmänna hälsa.
Topisk behandling: För lindriga fall kan veterinärer rekommendera topiska lösningar, krämer eller schampon som innehåller svampdödande medel. Detta kan hjälpa till att minska svampens tillväxt på den drabbade platsen och förebygga spridning.
Miljörengöring: Eftersom ringormssvampen kan överleva i miljön, är det viktigt att rengöra och desinficera områden där den smittade katten har tillbringat tid. Detta inkluderar sängkläder, borstar, leksaker och andra föremål.
Ringorm katt medicin
Nedan är vanliga exempel på medicinering mot ringorm:
Systemiska antifungala läkemedel: För mer allvarliga fall eller när topisk behandling inte är tillräcklig, kan orala antifungala mediciner behövas. Dessa läkemedel angriper svampen inifrån kattens kropp och är oftast effektiva mot ringorm. Det är viktigt att följa veterinärens doseringsanvisningar noggrant och att slutföra hela behandlingskursen.
Vaccination: I vissa fall kan en vaccinering övervägas, särskilt om utbrottet är svårt att kontrollera eller om det finns flera katter inblandade.
Som med alla sjukdomar är det viktigt att rådgöra med en veterinär om den bästa behandlingsplanen för den enskilda katten. Snabb och effektiv behandling kan hjälpa till att minska obehaget för katten och förhindra att andra djur eller människor smittas.